Idries Shah

| födelsenamn = Idries Shah | född_datum = 16 juni 1924 | född_plats = Shimla, Brittiska Indien | död_datum = | död_plats = London, Storbritannien | yrke =Författare, publicist | nationalitet = Afghansk, Indisk, Brittisk | etnicitet = Afghansk, Indisk, Skotsk | citizenship = | education = | alma_mater = | period = | genre = Österländsk filosofi och kultur | ämne = Sufism, psykologi | movement = | noterbara_verk =

| maka = Cynthia (Kashfi) Kabraji | partner = | barn = Saira Shah, Tahir Shah, Safia Shah | relatives = | influences = | influerade = Doris Lessing, Robert Ornstein, Arthur J. Deikman | priser = Outstanding Book of the Year (BBC "The Critics"), två gånger;
sex första-priser vid Unescos World Book Year 1973 | signature = Idries Shah Signature.jpg | webbplats = | portaldisp = }}

Idries Shah (, , ); även känd som Idris Shah, född Sayed Idries el-Hashimi (arabiska: سيد إدريس هاشمي) och med pseudonymen Arkon Daraul, född 16 juni 1924 i Simla (nuvarande Shimla) i Brittiska Indien, död 23 november 1996 i London, var en indisk-brittisk författare med afghanska anor som var sufilärare och skrev mer än tre dussin böcker inom ämnen som sträcker sig från psykologi och andlighet till reselitteratur och kulturstudier.

Han föddes i Indien, som ättling i en kunglig pashtun-afghansk familj och växte huvudsakligen upp i England. Hans tidigare skrifter behandlade magi och häxeri. 1960 grundade han bokförlaget Octagon Press, som gav ut översättningen av sufiklassiker och hans egna titlar. Den banbrytande boken ''The Sufis'' kom 1964 och blev väl mottagen internationellt. 1965 grundade Shah the Institute for Cultural Research, ett London-baserat välgörenhetsinstitut inriktat på studier av mänskligt beteende och kultur. En liknande organisation, the Institute for the Study of Human Knowledge (ISHK), finns i USA under ledning av Robert Ornstein, professor i psykologi vid Stanford University, vilken Shah utnämnde som sin ställföreträdare i USA.

I sina böcker presenterar Shah sufism som en universell form av visdom vilken föregick islam. Med betoning på att sufism inte var statisk utan alltid anpassade sig till tiden, platsen och människorna, utformade han sin lära i västerländska, psykologiska termer. Shah använde sig mycket av traditionella s.k. teaching stories, lärande berättelser och parabler, texter som innehöll flera lager av innebörder ägnade att trigga till insikt och självreflektion hos läsaren. Han är kanske mest känd för sina samlingar humoristiska historier om Mulla Nasrudin

Shah kritiserades ibland av orientalister som ifrågasatte hans referenser och bakgrund. Hans roll i kontroversen angående en nyöversättning av Rubaiyat av Omar Khayyam publicerad av vännen Robert Graves och hans äldre bror Omar Ali-Shah, blev speciellt utsatt för granskning. Men han hade också många ryktbara försvarare, den främsta bland dem författarinnan Doris Lessing. Shah blev erkänd talesman för sufism i väst och var gästföreläsande professor vid flera västerländska universitet. Hans arbete har spelat en betydelsefull roll i presentationen av sufism som en sekulär, individualistisk form av andlig visdom, inte nödvändigtvis kopplad till någon speciell religion. Levererad av Wikipedia